Jag har mitt eget Asahi Opt.Co. Super-Multi-Coated Takumar 300mm/f4 med M42-gänga ute på Tradera. Jag är inte allt för sugen på att sälja det för jag gillar det, men jag behöver(!) pengarna. Skicket är bra på det här Pentax-objektivet, väska och skydd ingår. Köp vetja ;)
Pentax S-M-C Takumar 300mm/f4
Uppdatering: Nu är det sålt, gick fort. Men det kan jag förstå, fler och fler inser hur bra de gamla takumar-objektiven är.
Ett mycket underskattat objektiv, i alla fall prismässigt, är Yashica ML 50mm/2. Det har Contax/Yashica bajonett, så man behöver en sådan kamera eller en adapter. Jag har redan ett, men jag såg att det finns ett ute på Tradera för 50 kr och 0 bud som går ut om 3 timmar.
En recension av min egna kopia av detta lilla men skarpa objektiv kommer inom kort :) Medans du väntar, här är en Flickr-bild av trädpenis tagen med detta objektiv:
Ibland hittar man godbitar billigt. Carl Zeiss är en gammal tysk tillverkare som jag tror många känner till genom deras optik, kikare, mätinstrument etc. Företaget grundades av Carl Zeiss 1846 i staden Jena.
Företaget Zeiss lever kvar än idag, i två delar som uppstod i efterdyningarna av andra världskriget. Vill du veta mer om Zeiss kan du läsa på deras hemsida eller på WikiPedia. Objektiven från Carl Zeiss är av mycket hög kvalitet.
Julafton. Paket från Tradera-säljare… så vänta er tester, skrivbordsbakgrunder etc på följande utrustning:
Stänger du av autofokusen och använder manuell på ditt objektiv, eller tycker du autofokus är en självklarhet och inget du kan leva utan? Jag har startat en diskussion om detta i forumet och det vore kul att höra din åsikt!
Anledning till frågan är att många verkar bortse från begagnade äldre objektiv för att man måste ställa in fokus och bländare manuellt. Trots att det går att få bra sådana för under hundralappen. Eller beror det på att folk måste ha det senaste nya?
Jag misstänker att mången svensk fotograf rynkar på näsan när jag berättar om mitt Helios-objektiv, tillverkat i Belomo, Minsk i början på 80-talet. Inte kan väl något sådant vara bra?
Öststaterna tillverkade faktiskt många bra objektiv, och det som jag ska skriva om nu är en kopia från en Carl Zeiss-fabrik som hamnade i östblocket i efterkrigstiden. Helios är en Carl Zeiss Biotar-kopia
Jag ropade in en kamera, blixt och objektiv på Tradera för 100 kr. I annonsen stod inget om objektivet och texterna skyldes av linslocket. Efter Googlande på kameramodellen Zenit ET framkom att kameran hade standardobjektivet MC Helios 44-3 58mm/2 (den kunde även vara utrustad med Industar-objektiv). Sedan tidigare visste jag att Helios-objektiven är uppskattade internationellt. Bara att slå till med andra ord.
MC Helios (ГЕЛИОС) 44-3 58mm/2 tillverkades som nämnts i Minsk (Vitryssland). Det har M42-gänga och passar därmed min adapter. Andra Helios-modeller kan vara tillverkade i Krasnogorsk/Moskva eller andra platser.
Det är ett så kallet preset-objektiv, vilket betyder att man har två ringar för att hantera bländaren. Inte så konstigt även om det kan vara förvirrande innan man känner till hur det fungerar. Du ställer in bländaren innan du tar bilden, men när du ska fokusera vill du ha mer ljus och då kan du öppna upp helt med andra bländar-ringen. Robust, bra närgräns, smidiga ringar. På EOS blir brännvidden motsvarande (58mm * 1,6) 92,8mm. 
På något sätt för objektivet mig att tänka på ryska stridsvagnen från andra världskriget T-34, byggd för att hålla genom ryska vintrar och funktion före finess (till skillnad mot de tyska vagnarna som frös fast i snön). Det här objektivet är skarpt, hållbart och gör vad det ska.
Första testet var fruktansvärt väder med regn, vilket gjorde det mycket svårt. Jag hade inte förstått konceptet med 2 bländar-ringar (när man vant sig är de mycket behändiga). Bilden visar ändå lite på färgmättnaden.
Andra testet gjordes under en resa till Dalarna. Kallt, frostigt, växlande monlighet och inte så mycket färger men en hel del ljus. Brännvidden kändes som en bra kompromiss för en resa, om man nu ska ha ett fast objektiv med sig.
Jag tycker om ljuskontrasterna och skärpan från det här objektivet. Det har också en mjuk och skönt bokeh. Färgmättnaden är bra ibland men känns som den varierar mycket. Rödaktiga toner lyfts ofta fram bra, orangea eller ultramarin. Jag har en känsla av att det gröna inte blir lika mättat.
Notering: Tog bort en bild här jag upptäckte var tagen med Pentacon-objektiv…
135mm tycks ha varit en mycket vanligt brännvidd på objektiv. Det finns många att välja bland. Eftersom det var hård konkurrens så håller många av dem god kvalitet, vad jag har hört.
Mitt köp
Jag köpte objektivet på Tradera för 57kr + frakt utan att se så mycket av det. Jag hade tur, det är i bra skick optiskt och enda felet är att det ibland är lite glapp i slutaren.
Objektivet
Pentacon Electric 135mm/2.8 tillverkades i Dresden i fabrik som var före detta Carl Zeiss. Ett finlemmat objektiv som känns välbyggt, precis som lillebror 29mm/2.8. Bra motstånd i ringarna trots en viss ålder. Ibland hakar slutaren upp sig men det ordnar sig lätt genom lite vridning. Fokuseringen känns väldigt lång att snurra på, det blir fler varv i maklig takt. Inget för snabbfokusering alltså. Tack vare att bländarringen sitter närmast kameran blir det svårt att se skala på grund av Canon EOS inbyggda blixt, som skjuter ut över ringen. Det är förstås bara ett kompabilitetsproblem, objektivet och kameran är ju inte tillverkade för att passa ihop.
Testdagen
Jag har i stort sett bara testat detta en mycket mörk dag, sent på eftermiddagen med gråväder i skogen. Trots mina förväntningar lyckades objektivet prestera en hel del. Testet är utfört en marsdag när isen just har smält (se bilderna längst ned i inlägget).
Resultatet
Vad jag kunde se under mina begränsade förutsättningar är det ett skarpt objektiv med bra färgåtergivning. Enligt information på Internet så har det mycket bra bokeh, ja det kallas till och med ”monster of bokeh”. Detta är dock inget jag upplevt ännu. 135mm på min digitala EOS-sensor blir 216mm, alltså närmare tele (dock inte tillräckligt tele för fågelfoto och liknande tycker jag).
Plus
+ Skarpt
+ Bra färger
+ Bra bokeh (?)
+ Byggkvalitet
+ Inbyggt motljusskydd (bra mot motljus förstås)
Minus
- Lång fokusering
- Glapp i slutaren på mitt exempelar (går att leva med)
- Som på de flesta sticker EOS-blixten ut över bländarringen skala, vilket gör den svår att ställa in.
- Inbyggt motljusskydd (svårt med filter)
Länkar
Bilder
Det här var mitt första manuella objektiv. Jag köpte det på Tradera med en kamera som heter Praktica EE2, men jag har hittills endast provat objektivet på min digitala Canon EOS 350D. Objektivet har fattningen M42, vilket fungerar bra om man har en adapter med AF-confirm.
Jag köpte det för att ha fast objektiv som ligger nära vidvinkel (med den digitala sensorn inräknad blir brännvidden motsvarande 46,4mm – alltså närmare normal brännvidd på EOS 350D). Det var främst landskap jag hade i tankarna.
Ryktet för Pentacon auto 29mm/2.8 är, vad jag kunde hitta på Internet, varken fantastiskt eller dåligt. Mitt första intryck av dess återgivning kom via porträtt av min dotter, som blev helt fantastiska. Mjuka konstraster och varma färgtoner.
Landskapen blev lagom skarpa, men i normalt dagsljus var de inte något speciellt. Helt ok, men inte utöver det vanliga så att säga. När solen började närma sig horisonten och jag var inne i skogen, träd stod i motljus, tycker jag dess mjuka egenskaper framträdde igen och gav bra motljusbilder.
Min slutsats blir att det här objektivets styrkor framträder i varmt ljus, gärna som kort porträttobjektiv. I övrigt går det få skarpa, helt ok bilder.
Bilder:
(porträttbilderna som blev bäst publiceras inte eftersom vi efter princip inte publicerar bilder på vår dotter – vill du se mer bilder kan du ta kontakt).
www.retrofoto.se
www.retrocamera.net