Jag har ett gammalt Pentacon 50mm/1.8 som jag fotograferat den här vitsippan med. Det brukar sitta på när jag behöver något allround-objektiv när jag cyklar, för det är ett normal på 50mm, slagtåligt (billigt), och har superbra närfokus-gräns. Vitsippan var inte riktigt vaken ännu, så lite stäng är den. Bilden kostade ett fästingbett.
Min fru kom hem från Myrornas. Hon hade hittat en Praktica LTL med Pentacon Auto 50mm/1.8 i paketet. Det fanns några problem, bucklig filtergängor och stelt fokus, men annars bra och allt för 50 kr.
De bucklig filtergängorna har jag löst genom att slå sönder ett gammal filter och tryckt in det i gängorna (en del våld ingår) och sedan fäst ett generiskt motljusskydd på. Närgränsen på fokus för detta objektivet är ganska förvånande, du kan komma väldigt nära utan att några extra verktyg. Smörjningen i min kopia verkar inte trivas med svenska kallt väder, blir det hårt att vrida fokusringen. Information för optisk nördar: Sammansättningen är 6 linser i 4 grupper.
(Läs mer…)
En del har blivit bra i vinter, som bilden av orange solnedgång på blå snö nedan. Jag gillar ljuset och ibland kan man hitta rätt även i ett vitt landskap.
Men jag längtar efter våren! För ett år sedan hade det kommit så här långt, och jag fotade den med mitt då nyinförskaffade Pentacon 50mm/1.8, köpta på Myrornas för ett par tior.
Svinmålla kan ätas av människor, men tydligen även av skalbaggar ;) Här hänger en upp och ned och festar på denna spenatliknande planta. Bilden är skapad med m42-objektivet Pentacon 50mm/1.8 med zebra-utseende, inköpt på Myrornas för 25:- (50 inkl kamera), fastsatt på en Canon EOS 350D.
Skalbagge äter Svinmålla
Vissa objektiv bli liggande även om man uppskattar dess egenskaper. Mitt Pentacon Electric 135mm/2.8 är ett sådant. Bra skärpa, bra bokeh. Närgränsen är lång så det blir inga närbilder med det, och det är inte riktigt tele (tycker jag). Fokusen tar lång tid att ställa in så inget att ta på fåglar med direkt. Bra för utomhusporträtt har jag hört.
När jag väl plockar fram det till landskapsbilder och använder stativet blir det ofta bra. Jag borde alltså använda det oftare. Har du också något något objektiv som blir liggandes i väskan trots sin förträfflighet?
Nu är jag tillbaka efter resa. Hade med mig Pentacon 135mm/2.8 och Helios 44-3 58mm/2. En recension av det ryska objektivet kommer inom kort, men först ett par svanbilder med Pentacon:
Rätt ok, tyckera jag. Tyvärr måste jag rengöra bländaren innan jag använder det igen.
135mm tycks ha varit en mycket vanligt brännvidd på objektiv. Det finns många att välja bland. Eftersom det var hård konkurrens så håller många av dem god kvalitet, vad jag har hört.
Mitt köp
Jag köpte objektivet på Tradera för 57kr + frakt utan att se så mycket av det. Jag hade tur, det är i bra skick optiskt och enda felet är att det ibland är lite glapp i slutaren.
Objektivet
Pentacon Electric 135mm/2.8 tillverkades i Dresden i fabrik som var före detta Carl Zeiss. Ett finlemmat objektiv som känns välbyggt, precis som lillebror 29mm/2.8. Bra motstånd i ringarna trots en viss ålder. Ibland hakar slutaren upp sig men det ordnar sig lätt genom lite vridning. Fokuseringen känns väldigt lång att snurra på, det blir fler varv i maklig takt. Inget för snabbfokusering alltså. Tack vare att bländarringen sitter närmast kameran blir det svårt att se skala på grund av Canon EOS inbyggda blixt, som skjuter ut över ringen. Det är förstås bara ett kompabilitetsproblem, objektivet och kameran är ju inte tillverkade för att passa ihop.
Testdagen
Jag har i stort sett bara testat detta en mycket mörk dag, sent på eftermiddagen med gråväder i skogen. Trots mina förväntningar lyckades objektivet prestera en hel del. Testet är utfört en marsdag när isen just har smält (se bilderna längst ned i inlägget).
Resultatet
Vad jag kunde se under mina begränsade förutsättningar är det ett skarpt objektiv med bra färgåtergivning. Enligt information på Internet så har det mycket bra bokeh, ja det kallas till och med ”monster of bokeh”. Detta är dock inget jag upplevt ännu. 135mm på min digitala EOS-sensor blir 216mm, alltså närmare tele (dock inte tillräckligt tele för fågelfoto och liknande tycker jag).
Plus
+ Skarpt
+ Bra färger
+ Bra bokeh (?)
+ Byggkvalitet
+ Inbyggt motljusskydd (bra mot motljus förstås)
Minus
- Lång fokusering
- Glapp i slutaren på mitt exempelar (går att leva med)
- Som på de flesta sticker EOS-blixten ut över bländarringen skala, vilket gör den svår att ställa in.
- Inbyggt motljusskydd (svårt med filter)
Länkar
Bilder
Det här var mitt första manuella objektiv. Jag köpte det på Tradera med en kamera som heter Praktica EE2, men jag har hittills endast provat objektivet på min digitala Canon EOS 350D. Objektivet har fattningen M42, vilket fungerar bra om man har en adapter med AF-confirm.
Jag köpte det för att ha fast objektiv som ligger nära vidvinkel (med den digitala sensorn inräknad blir brännvidden motsvarande 46,4mm – alltså närmare normal brännvidd på EOS 350D). Det var främst landskap jag hade i tankarna.
Ryktet för Pentacon auto 29mm/2.8 är, vad jag kunde hitta på Internet, varken fantastiskt eller dåligt. Mitt första intryck av dess återgivning kom via porträtt av min dotter, som blev helt fantastiska. Mjuka konstraster och varma färgtoner.
Landskapen blev lagom skarpa, men i normalt dagsljus var de inte något speciellt. Helt ok, men inte utöver det vanliga så att säga. När solen började närma sig horisonten och jag var inne i skogen, träd stod i motljus, tycker jag dess mjuka egenskaper framträdde igen och gav bra motljusbilder.
Min slutsats blir att det här objektivets styrkor framträder i varmt ljus, gärna som kort porträttobjektiv. I övrigt går det få skarpa, helt ok bilder.
Bilder:
(porträttbilderna som blev bäst publiceras inte eftersom vi efter princip inte publicerar bilder på vår dotter – vill du se mer bilder kan du ta kontakt).
www.retrofoto.se
www.retrocamera.net