Min Auto-Takumar 85mm nedan fick jag inte sålt i Sverige på veckor för 1 500 kr. Samma dag jag satte ut den på mflenses.com hörde tre av sig och sedan har det droppat in mail efter mail med intressenter från hela världen. Visserligen är målgruppen större för ett internationellt forum, men det klassiska porträttobjektivet ses som en raritet utöver det vanliga. Priset hamnade flera hundra högre.

Är vi i Sverige så fast i myten att ”nytt är bättre”? Egentligen borde jag inte beklaga mig eftersom priset sjunker när jag ska köpa, men jag tycker det är lite synd om så många exceptionellt bra objektiv går förlorade på grund av folks dumhet – det tillverkas ju inte nya och jag kan inte köpa allihop (faktiskt inga för tillfället pga ekonomin) ;)

Nåja, det var lite långfredagstankar. Nu ska jag ut och fota blåsippa med mitt 25-kronorsobjektiv och jag är hundra procent säker på att det – tillsammans med mina ögon, hjärna och mitt hjärta – kommer vara det verktyg jag vill ha för att skapa min måleriska bild.